-

Detta tycker jag även gäller bara när man är i stallet och håller på överhuvudtaget, terapi rakt igenom. Och där en av anledningarna som hästsporten står mig så nära hjärtat. I stallet, omgiven av hästarna, känner man sig alltid trygg och man kan fundera i lugn och ro. Man får frisk luft vilket faktiskt gör ganska stor skillnad när man känner sig låg, och man får känslan av att man är behövd. Dessutom har man en anledning att gå upp ur sängen de allra tyngsta dagarna, eftersom hästen alltid måste tas hand om.

Det finns alltid minst en häst som ställer upp på att bli kramad som man kan stå och hänga över så länge man vill, utan att den kräver att du ska förklara varför. Man kan sitta i boxen, nerkrupen i halmen, och tomglo medans hästen äter utan att någon kommer och stör en i ens tänkande. Man kan bara vara, helt enkelt. Man får tid för sig själv men är ändå inte ensam. Och vad är det man behöver när man inte är på topp om inte påfyllning av positiv energi, trygghet, stum förståelse, tänkartid och lite kärlek? Det är i alla fall vad jag oftast behöver och allt detta anser jag mig få i stallet, av de underbara hästarna. Såååå, tack och lov för dessa fantastiska djur! ♥

När jag skulle rida idag låg det en elsladd tvärs över volten, så där gick det inte att vara. Men jag hade bestämt mig för dressyr idag och ville inte ändra mig, så red bort till en sandvolt som finns uppe i skogen intill ett sandtag. Och där fick jag kämpa. Jävlar vad Commander trängde hemåt hela tiden, bråkade riktigt jävla mycket och gaaah. Har träningsvärk i min mage idag, efter att ha suttit och pressat ner mig själv i sadeln när han hållit på och töntat sig med både det ena och det andra. Fick korta läderna några hål så att jag satt mer fastlimmad, eftersom att jag flyger runt i sadeln med hoppläder så kan ni ju gissa vad jag gör i dressyrläder.. Menmen. Jag kämpade som en idiot och visst gick han rätt fint, men inte fan släppte han efter någon gång. Dragkamp till munnen och ponnysparkar med yttern hela passet -.- Som tur var fick jag till några fina byten, så jag var rätt nöjd ändå. Och mander var genomsvettig efter allt sitt bråk, så motion fick han i alla fall.

Idag var det hoppningss som stod på shemat och mander skötte sig faktiskt helt okej. Lyssnade när jag tröck av honom tidigt även fast han själv skulle klämt in ett till språng, vilket han aldrig gör när det är högre höjder. Då har han lättare att komma upp om han hoppar nära och då går det inte att tvinga honom hoppa så tidigt, och jag som är van vid att den storhästen jag annars rider hoppar bokstavligen alltid ett galoppsprång tidigare än han borde göra kommer lätt före Commander. Så då är det skönt att träna på enkla hinder på småhöjder där jag kan trycka av honom lite tidgare och tvinga honom hoppa långt när det ändå inte är för högt för att han ska orka och dessutom få in i mitt huvud att jag inte behöver slänga mig när han hoppar så nära, för att det för honom är naturligt. När Commander kommer så nära som han i stort sett alltid väljer att göra vill jag helst slänga mig fram och sträcka händerna framåt och uppåt i stället för ner, så att han får största möjliga eftergift för att jag tycker det känns som om vi kommer helt galet på hindret och försöker då göra allt för att underlätta hästen när han kommer att landa fel. Men i själva värket är detta ett helt normalt språng för mander och jag ser bara ut som jag vet inte vad när jag försöker rädda en situation som inte ens finns, för jag är så ovan.

Men efter att ha sett filmer på hur jag gör och sett när Lisa hoppar att det är så mander gör så börjar jag vänja mig, måste dock tänka på det hela tiden annars glömmer jag bort och slänger mig upp ur sadeln ändå.. Här har vi en bild från när jag hoppade mander första gånger och jag tror att han ska komma helt fel och försöker rädda situationen, men han i själva verket kommer rätt men stannar när han redan gått in i språnget för han undrar vad fan det är jag håller på med.

Dagens dressyrpass gick i större del åt till att bråka med bromsar, vara lite pampig och dampig och bråka med lite fler bromsar. Dock fanns det aldrig några bromsar när vi skrittade på långa tyglar men så fort jag började jobba honom var det bromsar överallt som han var tvungen att sparka, bita, vifta eller skaka bort.. (falskahästjävel..)

Sååå, äntligen funkar blogg.se som det ska på min data igen. Skönt!

Igår stod mander så åkte bara förbi en snabbis och fixade allt i stallet åt honom, gav honom lite godis och smörje in lite skavsår. I söndags red vi ut och av misstag red jag med det raka bettet. Trodde nämligen jag bytt ut och satt det vanliga bettet på det tränset jag använde, men det var på dressyrtränset jag satt det och jag märkte inte detta för ens jag tränsat av och skulle tvätta bettet.. I vilket fall som helst gick han galet bra på det bettet ute, behövde inte hålla i honom så mycket efter att jag jobbat honom till den form jag ville ha och han gick på riktigt fint så jag pressade honom lite och när vi kom hem var vi genomsvettiga båda två! Vi red runt runt en ganska kort slinga och växlade mellan samlad trav, längd trav, samlad galopp och ökad galopp i något liknande intervaller. Så blev både styrka och kondis :)

Blogg.se krånglar fortfarande, återkommer senare...

Inte skrivity något på länge, knappt skrivit något alls. Men som Lisa antagligen sagt har jag haft Commander varje dag, plus att jag har jobbat och dessutom haft en hel del annat som hänt. Så jag har varken haft tid, ork eller lust. Men kommande vecka har jag lovat Lisa att blogga oavsett, så hon har koll på sin lilla pålle :)

Ehm, hej?
Lisa som har skrivit typ senaste tio inläggen.. *skäms* Men jag har blev tvungen att jobba igår och lika så idag, så jag ska bara lägga in en av lisas nya fina headers och så får ni höra töntmanders åsikt om gårdagens ridpass lite senare! 

Satt i skuggan och kollade på när Anna hoppade, och jag höll på att dö. Vad fan kommer jag inte göra när jag åker till mander och ska dressyra på volten sen? PAX för att bada hos Lisa det första jag gör när jag åker till henne direkt efter stallet och sen stannar där hela helgen.. Tror även Commander blir extra lycklig om han får en kalldusch efter dagens ridpass!

Samspelet mellan en själv och hästen, helt klart! När man utvecklas tillsammans, när man löser problem tillsammans. Lika väl i stallet med häst vid hand som på hästryggen i både dressyren och hoppningen. Och extra kul är det att hitta knappar när man fått kämpa lite för dem och man verkligen känner hur hästen släpper efter och låter dig sköta jobbet, för att den litar på dig. Den går inte på helspänn hela tiden redo att rädda situationen, utan den förlitar sig på att du fixar det på egen hand samtidigt som den gör allt den kan för att samarbeta med dig. För, ärligt talat, vad är det om inte Lycka när du får en 500 kg muskelklump som du inte ens kan prata med att göra som du vill, utan att du ens behöver tvinga eller muta den?