Det roligaste/bästa med att vara en hästmänniska
Samspelet mellan en själv och hästen, helt klart! När man utvecklas tillsammans, när man löser problem tillsammans. Lika väl i stallet med häst vid hand som på hästryggen i både dressyren och hoppningen. Och extra kul är det att hitta knappar när man fått kämpa lite för dem och man verkligen känner hur hästen släpper efter och låter dig sköta jobbet, för att den litar på dig. Den går inte på helspänn hela tiden redo att rädda situationen, utan den förlitar sig på att du fixar det på egen hand samtidigt som den gör allt den kan för att samarbeta med dig. För, ärligt talat, vad är det om inte Lycka när du får en 500 kg muskelklump som du inte ens kan prata med att göra som du vill, utan att du ens behöver tvinga eller muta den?
Jag och Svarten när vi blev klubbmästare
det här är nog den hästen jag fått mest kontakt med
och ändå så är det den jag ridit minst och under kortast tid
han är väldigt speciell, rätt envis och ganska konstig
men han har sin charm och vi har verkligen hittat varandra
att rida honom är verkligen lycka för mig, även fast han har sina dampanfall ibland
så är ju det en del av charmen
precis som med Commander
Jag och Svarten när vi blev klubbmästare
det här är nog den hästen jag fått mest kontakt med
och ändå så är det den jag ridit minst och under kortast tid
han är väldigt speciell, rätt envis och ganska konstig
men han har sin charm och vi har verkligen hittat varandra
att rida honom är verkligen lycka för mig, även fast han har sina dampanfall ibland
så är ju det en del av charmen
precis som med Commander
Kommentarer
Trackback
