-

Idag var det hoppningss som stod på shemat och mander skötte sig faktiskt helt okej. Lyssnade när jag tröck av honom tidigt även fast han själv skulle klämt in ett till språng, vilket han aldrig gör när det är högre höjder. Då har han lättare att komma upp om han hoppar nära och då går det inte att tvinga honom hoppa så tidigt, och jag som är van vid att den storhästen jag annars rider hoppar bokstavligen alltid ett galoppsprång tidigare än han borde göra kommer lätt före Commander. Så då är det skönt att träna på enkla hinder på småhöjder där jag kan trycka av honom lite tidgare och tvinga honom hoppa långt när det ändå inte är för högt för att han ska orka och dessutom få in i mitt huvud att jag inte behöver slänga mig när han hoppar så nära, för att det för honom är naturligt. När Commander kommer så nära som han i stort sett alltid väljer att göra vill jag helst slänga mig fram och sträcka händerna framåt och uppåt i stället för ner, så att han får största möjliga eftergift för att jag tycker det känns som om vi kommer helt galet på hindret och försöker då göra allt för att underlätta hästen när han kommer att landa fel. Men i själva värket är detta ett helt normalt språng för mander och jag ser bara ut som jag vet inte vad när jag försöker rädda en situation som inte ens finns, för jag är så ovan.

Men efter att ha sett filmer på hur jag gör och sett när Lisa hoppar att det är så mander gör så börjar jag vänja mig, måste dock tänka på det hela tiden annars glömmer jag bort och slänger mig upp ur sadeln ändå.. Här har vi en bild från när jag hoppade mander första gånger och jag tror att han ska komma helt fel och försöker rädda situationen, men han i själva verket kommer rätt men stannar när han redan gått in i språnget för han undrar vad fan det är jag håller på med.